Rabelais läste en gång historien om den enorme jätten Gargantua och beslöt sig för att skriva en fortsättning på den berättelsen. Den kom ut 1532 och handlade om Gargantuas son Pantagruel och väckte stort uppseende.
Uppmuntrad av framgången skrev Rabelais två år senare - 1534 - boken om "Gargantuas förskräckliga leverne", alltså den kronologiskt sett första boken. Ytterligare tre böcker om jättarna kom ut, den sista 1567.
Man får leta länge efter en frodigare läsning.
Så här skriver Harry Järv i sitt förord: "Rabelais’ prosa är vildvuxen och yppig, den är en egendomlig blandning av lekfulla infall, godtyckliga idéassociationer, lärda hänvis¬ningar och citat, spirituella paradoxer och plumpa, råa skämt, ett sammelsurium där påhittigheten och fabuleringsförmågan tycks vara obegränsade, men där den goda smaken ibland saknas."
Med de här fem "jätteböckerna" ger Rabelais ett detaljerat tvärsnitt genom 1500-talets franska samhällskropp, vars avarter han gisslar med frän satir.
|
