Den verklige klassikern bland vampyrromanerna är Bram Stokers Dracula från 1897.
Men Dracula var inte först. Tvärtom florerade vampyrerna i den engelska s k gotiska romanen på 1800-talet. Spöklika manliga gestalter (även kvinnliga förekom) med huggtänder smög omkring och drack blod i månens sken. Unga damer och män var offer för deras blodtörst. Det finns ett starkt drag av sexualitet (och homosexualitet) i de här skildringarna.
Den första "riktiga" vampyren skildras i en dikt av John Stagg, The Vampyre från 1810, och följdes av Polidoris novell The Vampyre (1819). Denna i sin tur inspirerade Mary Shelley till romanen om Frankenstein.
Thomas Preskett Prests bloddrypande roman Varney the Vampyre or the Feat of Blood från 1847 var den roman som blev mest känd. Här framträder vampyren, aristokraten Sir Francis Varney, för första gången som en gentleman i frack och patentläderskor.
Det var också denna vampyr som inspirerade Stoker till Dracula. Den andra inspirationskällan var en historisk person, en furste vid namn Vlad Tepes Dracul, som levde på 1400-talet i Transsylvanien, numera Rumänien, och vars grymhet var monstruös.
Dracul betyder djävul. Tepes betyder spetsare och detta tillnamn hade fursten fått efter sin vana att spetsa misshagliga personer levande på pålar.
Vlad Tepes slott finns fortfarande kvar och är numera ett omtyckt turistmål. Dracula-dockor och andra Dracula-souvenirer finns att köpa för den det lyster. |
