Det långsmala vapnet av blänkande silver glittrade i middagssolens strålar. Det rådde en förstummad tystnad när den mörke mannnen med silverarm lyfte det högt över huvudet. "Jag är Theros Jernfelt", ropade mannen, "och jag ger er draklansen, för att vi, alla folkslag på Krynn, ska ingå ett förbund och tillsammans besegra den stora ondska som hotar att för alltid dränka oss i mörker."
Med de orden högg Theros draklansen djupt ner i marken, där den blev stående rak och glänsande bland skärvorna av drakgloben.
Hoppet gryr när våren nalkas. Nu när hjältarna kan beväpna sig och sina bundsförvanter med draklansar, förmår de äntligen slå tillbaka mot de ondskefulla drakarna, sagodjuren som under vintern lagt under sig trakt efter trakt av Ansalonkontinenten. Men först måste det godas förkämpar övervinna de egna tvivlen och sina inre stridigheter. Annars kommer de inte att ha en chans mot Mörkrets drottning, Takhisis. |
