Det började med det stora slagsmålet på Blå gåsen - krogen i Björksala du vet. Sedan flydde vi genom de underjordiska gångarna bort från ett öde värre än... Ja, egentligen tänkte jag väl inte så noga på vad jag flydde från. Och egentligen blev jag väl kidnappad av de andra. Men frågan är om jag inte hamnade ur askan i elden. Först dom här varråttorna, stora som fullvuxna män och försedda med någon sorts lömsk intelligens. Sedan grobianerna, havsfolken, slottet If. Jag vet inte vilket som var värst, kanske var det vårt eget sällskap, och Vilbur värdshusvärds magiska horn inte att förglömma. Det, hornet, fick det ibland att regna kor, när det inte var ännu värre saker. Ganska påfrestande kan jag försäkra. Men hemskast är nog ändå illasinnade trollkarlar.
Alltnog, det hände en förbaskad massa saker under den här flykten (eller vad det nu var) och vill du veta mer är det nog bäst att du läser den här boken. Den skrev jag när jag hade allt i färskt minne, så den är pålitlig. |
