Gertie Nevels, hennes man Clovis och deras fem barn lever sitt liv på en liten gård i Kentuckys bergstrakter. Där har Gertie sina rötter och sin självklara plats i tillvaron. Men det är i slutskedet av andra världskriget och Clovis kallas till Detroit för att arbeta i krigsindustrin. Familjen måste snart flytta efter och mötet med den hetsiga, larmande storstaden blir en chockartad upplevelse för Gertie, som älskar naturen, tystnaden och ensamheten. Nu bor de i ett industrigetto, ett gytter av baracker där inget privatliv är möjligt, där grannarnas gräl hörs genom brädväggarna och horder av ungar skrikande drar genom gränderna. Gertie, som där hemma var så handlingskraftig och stark, känner sig alltmer maktlös i sin strävan att hålla familjen samman.
Det är Gertie själv som är dockmakerskan. Hon har alltid snidat i trä och har en konstnärs självklara känsla för träets inneboende form. Att låta kristusfigurer och dockor växa fram ur de trästycken hon kan komma över är snart det enda som ger henne tröst och hemkänsla. Men när Clovis blir arbetslös måste hon börja tillverka fula, snabbproducerade dockor till försäljning för att familjen ska ha något att äta. "Anpassning", får Gertie höra, är det enda som gäller om man vill överleva, men risken är att man förlorar sin själ. |
