Berättelsen om Alexander Dolgun kom först till världens kännedom genom Solzjenitsyns "Gulagarkipelagen".
Det börjar utan förvarning en decemberdag år 1948 på en gata i Moskva. Alex Dolgun är 22 år - född i New York, son till en amerikansk ingenjör som under depressionen fick arbete i Ryssland - och har ett underordnat arbete på amerikanska ambassaden.
Han är på väg till en lunch med en vän när han plötsligt anropas av en främling - en man ur hemliga polisen. Inom några sekunder är han KGB:s fånge - och kommer att leva i dess skugga de närmaste 23 åren.
Vid de oupphörliga förhören under 18 månaders isolering, påtvingad sömnlöshet, fysiskt och psykiskt våld och på svältgränsen upptäcker Dolgun ett sätt att överleva, sin förmåga att uppfinna oändligt många knep för att behålla sitt förstånd och sitt välbefinnande.
Dolguns berättelse är berättelsen om en ensam människa i helvetet. Eftersom han inte tillåts ligga ner i cellen övar han sig i att "stjäla" sömn, sittande i upprätt ställning, i 60 sekunders intervall mellan vaktens inspektion genom celldörrens titthål. I sin ensamhet mellan förhören håller han förståndet friskt genom att tilldela sig själv den ena uppgiften efter den andra. Han arbetar t ex i veckor utan redskap för att tillverka en nål av ett fiskben från fängelsesoppan.
Han gör allt för att överleva, som att arbeta för att tyda ett meddelande som knackas till honom från cellen bredvid ... som att vinna de kriminella (ickepolitiska) fångarnas vänskap genom att berätta intrigen i amerikanska filmer. När man slår honom föreställer han sig att han befinner sig utanför sin kropp. Hopskrumpen, sårig, med starkt håravfall, hela veckor med minnesförlust upprätthåller han sin identitet, sin självkänsla, sitt liv.
Alexander Dolgun befriades ur fängelselägret 1956 under den allmänna amnestin för politiska fångar under Chrusjtjovs "töväder" och hölls kvar i Moskva ytterligare 15 år under KGB:s övervakning. Slutligen, 1971, fick han genom sin systers outtröttliga ansträngningar löfte att lämna Ryssland. Han bor nu tillsammans med sin hustru utanför Washington och arbetar för the Department of Health, Education and Wellfare. |
